Stockholmsnatt

Som väntat blev stockholmsvisiten en intensiv historia. Jag hann klämma in kvalitetstid med far, ett biobesök (Last King of Scotland), manifestgala, svanömöte och en trevlig quell på Tranan där vårt sällskap fyllde typ halva lokalen. Kändisbehovet fylldes också med råge. Det första jag ser på centralen är den läspande FC Z-målisen med en jätteful mössa. Manifestgalan kryllade mer eller mindre av "kändisar", Andreas Mattsson jobbade med kissångest bredvid mig på pissoaren. Lämpligt nog hamnade jag också i samma tågvagn som Ingvar Carlsson på vägen hem till sweet old gbg.

På Tranan var det många kompisar och alldeles för lite tid, men det var bra ändå. Jag har alltid kul när jag kommer till sthlm men samtidigt så känner jag också tydligare för varje besök att det aldrig kommer att bli min stad. Det som lockar är väl främst att så många av ens kamrater bor där. Antar att jobb kan vara en magnet också. Men kamratargumentet faller ganska platt då det verkar vara så förbaskat svårt att umgås i vår huvudstad. Under tiden jag bodde i Nacka var det verkligen ett projekt om man skulle ta en fika med någon. Den grejen känns som ett rejält minus. En annan störd grej är att det kostar 40 spänn att åka tub nuförtin. En ännu störigare grej är att det verkar vara policy för alla stockholmsbor att försvara den bisarra prishöjningen. Busschaufförernas säkerhet yadayada. Det var obehagligt att ta sig hem på natten också. Först blev vi gestapoanfallna av securitasvakter på Slussen för att Johny glömt sin biljett i kassan, det var en otrevlig upplevelse. Sen var jag helt övertygad om att ett gäng fightclubkillar skulle spöa upp oss på centralen. Men vi såg väl för mesiga ut eller nåt, spö blev det inte iaf.