Public service

Man måste ändå älska svt ibland. Jag har inte gnällt så mycket om det här på bloggen men jag är tv-lös igen. I vanlig ordning så pajade min tv efter ett halvår. Hursomhelst, det jag älskar svt för är deras svt play som jag avskydde för några år sen, det hackade och var dålig kvalitet vilket bara resulterade i frustration då det var något intressant man ville se. Men nu verkar de har skärpt till sig ordentligt. I veckan såg jag både första delen av Thomas Quick dokumentären och Solens mat i hög kvalitet. Fantastiska program på heelt skilda vis. Matporren i Solens mat kändes som den perfekta uppvärmningen inför den stundande Italientrippen. Quickgrejen har ju fått såna sjukt stora proportioner att man inte kan undgå att bli impad av researcharbetet. Minns ju alla dom där rekonstruktionerna från nyheterna när man var liten. De fick minst sagt en annan infallsvinkel då det framgick hur knarkad på benzo han var under den tiden. En dokumentär kan ju inte heller misslyckas då en av huvudpersonerna heter Christer van der Kwast.

Så här under George W Bushs sista dagar som president måste man ändå ge honom cred för hans reaktionsförmåga. Även om man gärna sett att dom där dojorna gav honom en rejäl blåtira.



PS. Jag har tydligen två spotifyinvites kvar så om någon inte har klivit på tåget än och är intresserad av dom är det bara att höra av sig.