Jag ska inte sticka under stolen med att jag blivit väldigt mycket mer EU-vänlig de senaste åren. Den största anledningen är att jag under min utbildning blivit matad med vad en gemensam europeisk miljöpolitik kan få för positiva konsekvenser. Eftersom en så stor del av de miljöfrågor som vi måste hantera har en klart internationell karaktär är gränsöverskridande samarbeten nödvändiga. Det är en ganska enkel logik egentligen. Och eftersom EU för en gemensam miljöpolitik finns det en betydligt större chans att verligen påverka tunga aktörer direkt genom beslut där än genom internationella avtal där "naming and blaming" är den enda konsekvensen ett ouppfyllt avtal resulterar i.
Men allt det positiva som EU-samarbetet kan stå för bygger ju naturligtvis på att de verkligen sätter miljöfrågorna i fokus och fattar vettiga beslut. Den senaste mesiga uppgörelsen om kraven på bilars koldioxidutsläpp är ett tydligt exempel på när man snarare blir förbannad istället. Framförallt med tanke på att det mesta talar för att Sveriges miljöminister Andreas Carlgren, med Volvo flåsande i nacken, har jobbat mot det ursprungliga kommissionsförslaget.
No comments:
Post a Comment