Den klassiska beskrivningen av Göteborg är att staden präglas av sitt arbetarförflutna, varvsindustrin eller what have you not, och att staden därför är så hård. Eller den alternativa versionen att det är därför staden har en så go men hjärtlig stämning. Med tanke på att staden ligger i topp i bögknackarstatisstiken och är en av landets mest segregerade städer så kan man nog med rätta ifrågasätta den där goa stämningen lite grann.
Hur som helst kan jag ofta tröttna på den där Veiron i ottan- stämpeln (även om min föreläsare Hans Abrahamsson pratar exakt sådär) som ofta sätts på Göteborg som stad. Men ibland råkar man ut för detaljer som gör det omöjligt att förbise den där stämpeln. Senaste exemplet var när jag såg en affisch om någon slags rockfestival i Slottsskogen som tydligen ägde rum förförra helgen. Det jag reagerade på var att det annars, i de kretsar jag umgås i iaf, så nedvärderade ordet ”lönehelgen” hade skjutits in i affischen för att göra evenemanget ännu mer åtråvärt att besöka. Det skulle med andra ord inte råda några tvivel om vilken helg rockfesten skulle gå av stapeln.
Nåväl tänkte jag, detta måste rimligen vara en engångshändelse. Döm av min förvåning när jag senare samma dag glider in på Bengans och kastar ett getöga på öppettiderna. På lönehelger har de öppet en timme extra på lördagarna. Alltså rent pragmatiskt förstår jag ju varför men kan inte påminna mig om att jag sett ordet användas så någon annanstans.
No comments:
Post a Comment