På något märkligt vis har ett latent hockeyintresse smugit sig fram så här i slutspelstider. Jag anser mig vara genuint ointresserad av ishockyns Elitserie och har ytterst svårt att förstå vitsen med en miljon matcher när det lik förbannat ska spelas ett slutspel sen? Men nu när Modo tagit sig till Sm-final är jag, till gösens förståeliga besvikelse, riktigt peppad. Kollade på den sjunde och avgörande semifinalen hemma hos Björn och Ellen tidigare ikväll. Har typ inte sett en hockeymatch sen OS-finalen ifjol. Både jag och Björn reagerade på att det var så svinigt spel. Alltså inte bara pga att spelarna var så kassa utan att de gjorde så töntiga grejer. Det skulle liksom slåss så fort det gavs tillfälle. När HV 71 såg ut att kanske kunna vara på väg in i matchen igen så viftade en av deras killar upp klubban i fejan på en modoit. Var det verkligen så för säg tio år sedan? Kristoffer säger att hockeyexpertisen skyller på att det finns så många utländska spelare i Elitserien nu. Det är fint att till och med det accelererande hockeyvåldet kan skyllas på annat än den svenska kulturen/befolkningen.
Jag hejade förövrigt på Djurgården då jag var barn. Det var ett slags statement. Ett sätt att visa att jag "egentligen" inte var som alla andra, dvs bonde. Att heja på Djurgården var i princip så rebellisk man kunde vara på min mellanstadieskola. Ungefär som att bråka med de andra barnen på Klockestrandsskolan om hur man egentligen utalar Domus. Svanöbarnen använde sig så klart av det akademiskt korrekta "DÅmus" medan Klockekidsen sa "DOOmus". När barn i elvaårsåldern använder etymologiska argument om ords latinska ursprung förtjänar de fan spö. Likaså om de hejar på Djurgården men bor i Kramfors.
8 comments:
Jag säger frtf "Doomus".
Jag sägert frtf "Mooodo"
Va gör du det David? Jag har alltid sagt Dåmus, utan att veta varför dock. På min skola var Djurgården också väldigt populärt, oavsett klass. Jag tror att Ö-vik är lite för mkt "nästan sundsvall" för att det ska funka i Östersund.
kaviar med kort a eller med långt kaaviar?
Dåmus och ka'viar låter för mig i en östersundskontext olantligt och lite märkvärdigt
Kaviar säger jag nog norrländskt med nedåtgång. Annars låter det lite som om man försöker säga det på franska. Men jag känner mig rätt random, tycker att det blir fel i alla sammanhang.
Jag kommer nog aldrig kunna säga "Doomus" på fullt allvar hur mycket jag än försöker. Inte för att det spelar någon roll längre men ändå. sen jag flyttade till GBG och skaffade mig en götlaborska skapar inte ens felsägningarna "kjeks" och "laKriTs" någon irritation. När rom (fiskbarnen, alltså) uttalas som Italiens huvudstad drar det dock fortfarande i någon nedsövd hjärncell från 11-årsåldern. Men mest är det lite gulligt att hela Västra götalands befolkning pratar som treåringar.
En gång kom Backlunn''' fram till mig mig i korridoren och skrek "Visst hejaru på Mooodo, Sällmaanä!". Trotsig som jag var, svarade jag att jag höll på Malmö IF, Smällen kom direkt. Jag föll och Backlunn''' tryckte mig mot golvet och tog polisgrepp. "Daniel Rydmark!", skrek jag! Backlunn''' slog mig i bakhuvet. Jag fortsatte skrika "Malmö IF tar SM-guld!", tills det kom en lärare och avbröt. Egentligen hejade jag ju på MoDo, men jag blev hellre misshandlad än spelade på Backlunn''' planhalva.
Kuriosa: 1994, när detta utspelade sig, mötte MoDo Malmö i SM-final. Daniel Rydmark knätacklade Foppa så hårt att han blev ungefär lika populär på min högstadieskola som Quisling i Norge eller Ceausescu i Rumänien. Backlunn''' började året efter, när MoDo förlorat, heja på Djurgården.
ja, "rom" som i huvudstaden är hemskt. gäller både spriten och fiskäggen.
för övrigt tror jag varje gång att den här bloggen kommer handla om 107 kilo alice timander, det är jätteroligt.
Post a Comment