De senaste månaderna har varit så intensiva och oberäkneliga att jag inte kunnat vara i närheten av ta in allt som hänt. Inte för att jag riktigt tror att jag kan det nu heller. Men aningen mer balanserad känner jag mig nog. Tror att en riktig käftsmäll var något bra för mig. Jag har väl "funderat" på livet tidigare, men nu har det varit en absolut jävla nödvändighet att koncentrera mig på mig själv för att shapa upp shit. Det känns bra att ha gått igenom det. Få klart för sig själv vad som är viktigt, vilka som finns där för mig och hur jag fungerar och tänker. Med risk att bli förlöjligad och kallad hippie tror jag ändå att saker händer av en anledning och att det finns ett mål med det. Om inte annat är det en rätt skön tanke. Men visst som kille i ett I-land är det väl ganska lätt att tänka så. Trivs bra med mitt nya laissez-faire-liv, och ska fortsätta med det ett tag.
Kollade på de nya Heroesavsnitten med projektor och fetduk i helgen, jag har sagt det förr och jag säger det igen, hur länge kan det hålla? I väntan på den riktiga dippen, sista avsnittet förra säsongen var väl så där, njuter jag av varje minut. Såg förövrigt ett Prison Breakavsnitt också, herregud va sunkig den är. Alla som någonsin varit med i serien sitter i fängelse igen, fast i Panama! Nytänk någon?
5 comments:
Heroes är ju patetiskt dåligt. Finns inget eget i den. Prison break är också dåligt, men från början kändes det som en rolig idé i alla fall.
Tror inte att du sett ett helt avsnitt av Heroes efter ett sådant ogenomtänkt utlåtande. Men jag tycker mest synd om dig som inte kan njuta av underhållningskvalitet när du får den serverad. Fast du gillar ju inte X-men heller. Det krävs kanske för att förstå storheten.
Jag förstår inte heller Heroes.
Damages och Mad Men, det är bra tv.
En fråga: vad händer i Götet sista helgen i oktober? Håll utkik.
Åh, var är paddan och jonny när jag behöver dom...
Lönehelg brukar innebära jobbiga svennebananer överallt. Men nåt kul händer det nog
Ja, Patrik. Dyu låter som en hippie, alternativt en osannolikt positivt katolik från 1800-talet.
Att Mörn inte gillar Heroes beror nog på nån slags brist på fantasi. Vilket han ju vanligtvis inte har, men det krävs nog en särskild fantasi, ett särskilt drömmande.
Tänkte dessutom hävda att Mörn lider av sci fi-förakt, men Heroes är ju inte Sci Fi och definitivt inte fantasy utan Superhjälte-saga. Som ju har drag av båda. Konstig genre, och undervärderad.
Post a Comment