Wednesday, October 24, 2007
Tack för allt mormor
Dramahösten 2007 förnekar sig inte. Vaknade i morse av beskedet att min mormor Majken lämnat in. Det var en ganska väntad händelse, efter 100-årsfesten i mars har den där brinnande lågan sakta men säkert slocknat. Det är en svårgreppbar känsla när någon som alltid varit en del i ens liv försvinner. De senaste tio åren, minst, har det alltid hängt i luften att det ska hända. Men varken cancer, lunginflamtion eller benbrott har kunnat stoppa henne. Nu är hon borta och det känns tomt. Minnen av perfekt tunt stekta pannkakor och silverskedar fladdrar genom huvudet. 100 år utan en droppe alkohol, känn på den.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Väldigt tråkigt att höra, Patrik. Men vad häftigt att hon blev 100 år och vann mot ALLT. Det måste vara fint att minnas.
Tack jon. Jo det är mäktigt, på sätt och vis är det ett fint bokslut att 100 år var den tid hon fick. Är väldigt glad över att hon var en del av mitt liv i 27 år.
Tråkigt att höra, det är konstigt när folk går bort som alltid funnits där, men som jon säger det är mäktigt att hon blev 100 år, hon måste alltså varit nästan 60 när beatles slog igenom vilken skillnad i världsuppfattning det måste ha varit mellan er.
vi pratade ju om det här för nån vecka sen och du sa att det nog var på gång. hoppas du mår bra patrik, vi hörs snart.
//martin
Det känns bra att gud i alla fall gav dig giffers igår. Du har fått mkt skit på slutet.
Post a Comment