Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång

Idag var jag på begravning. Det var asfint. Höstens kanske vackraste dag dessutom. Har aldrig varit på en jordbegravning förut. Gillar verkligen den grejen. Det var mäktigt, lite som det brukar vara i amerikanska filmer eller SFU. Det kändes fint att få bära kistan från kyrkan och sen hissa ned den på kyrkogården. Ett värdigt avslut liksom. Om jag ska begravas en dag vill jag ha det så. Att kasta ner blommor på den nedsänkta kistan gjorde allt så tydligt. Där nere ligger kistan med min Mormor som blev hundra år, hej då Majken. Tyckte till och med att det var fint att sjunga psalmer i kyrkan. Jag brukar annars ha väldigt svårt för allt sånt där kyrkligt. Det var skönt att få lipa lite också, nog för att jag gjort just det oproportionerligt mycket den här hösten. Men skönt att göra det i en social form den här gången.