Det verkar vara en rådande trend att jag inte kan skriva blogginlägg om det jag tänkt mig för att vidriga saker händer innan jag hunnit med det. Ville och tänkte skriva om dagens Darinkonsert på Liseberg med min skolklass. Måste skriva om den äckliga apan som förstörde kvällens Champions Leaguefinal på Hörnan. Fotboll och all aktivitet som finns runt den är ju förknippat med en extrem heteronormativitet. Det är ett faktum som är svårt att förneka. Men under de senaste tre åren då min nördighet kring detta ämne successivt accelererat har jag ändå aldrig stött på något så motbjudande som ikväll. En normal fotbollskväll på sportställe brukar vara mansdominerad men ackompanjerat av insatta och roliga nördkommentarer. Ikväll raderade en rakad, ful och tatuerad efterbliven apa allt det där. Bärandes en marijuana t-shirt med mcdonaldstypsnitt ägnade apan en stor del av andra halvlek åt att använda sin ohyggligt sparsamma vokabulär åt att skrika "fitta", "äckel-päckel bög" och "hora" till domaren och de milanspelare som jagade en boll på en fotbollskärm. Hatet byggdes snabbt upp och plötsligt jublade jag vare gång Pippo Inzaghi rörde bollen, han är förövrigt min hatspelare no 1 i fotbollsvärlden. Det som stör mig mest är att ingen gjorde annat än att sucka åt honom. Fan, jag har inte känt mig så här sen jag gick på högstadiet och tvingades lyssna på Ultima Thule i bussen till Skog varje morgon. Han förtjänar fan att dö.
4 comments:
Alltså det här med Milan. Det känns så jävla uppkäftigt att hålla på Milan. Du vet ju att jag prenumererade på Liverpools norska fanclubs tidning "the kopite" 1994-1996 eftersom det inte fanns nån svenska fanclub som hade tidning. Men när jag tänker efter är jag nog mer för Milan nu. Dricka gott vin, kläs sig snyggt och hålla på Milan. Det känns så anti-huligan, så anti-Liverpool och så anti-grabbarna-med-keps-på-puben varje-lördag-kväll.
Eftersom jag är så obstinat har ju jag lutat åt Lazio på sistone. Men det känns också lite för vulgärt. Av alla fotbollslag känns Milan som det mest raffinierade. Synd bara att Markus Birro älskar dem.
Substantivböjningen "nån svenska fanclub som hade tidning" känns ju väldigt italiensk, jag kanske är halvvägs där (Rom, dit alla vägar bär).
Jag höll på Liverpool denna final då jag tycker att Italiensk fotboll är något av det tristaste man kan skåda.
Milan är djävulens lag.
Irriterar mig på Kakas alla jävulska uttal om den där jesus i tid å otid. Silvo Berlusconis fula tryne hade jag helst sett i en uppgiven min efter den önskbara förlusten.
Lazio ska vi inte ens prata om.
Heja UIK!
Rent logiskt borde jag väl ha hållt på Liverpool jag med. Vilket jag också gjorde tills apan gjorde entré. Men Milan har faktiskt varit grymma i årets CL och Kaka har varit bäst. Men mest imponerande har dock Seedeorf varit, förutomi själva finalen då han sög. Lite coolt att det är han och inte någon färgstarkare, inte bildligt talat alltså, fotbollspelare som vunnit flest CL-titlar. Rent logiskt borde väl Zidane, Figo eller någon annan världstjärna som bytt klubb flera gånger ha lyckats bättre med den bedriften.
Men det är läskigt när man kommer på sig själv att tänka på Berlusconi på samma sätt som Sveriges medievärld ser på Bert Karlsson. En "go gubbe". Då han i själva verket bara är en lyckad version av Bernad Tapie.
Post a Comment