Det började bra, nyss avstigen vid Rambergsvallen lyckas en lokal alkis tolka mitt och Mörns snack om att se tre Entourageavsnitt på raken till att Häcken har tre säkra pinnar mot dagens motståndare. Följt av de sedvanliga hånen om det norrländska klimatet. Jag svarar självsäkert att Häcken kan glömma sina poäng. När alkisen fejdat på oss, vilket var lite av förolämpning, intog vi våra platser på "bortaläktaren". Drygt 20 Gif-fans, inklusive min ditlurade surjämte, fick uppleva den klassiska Gif-öppningen. De blåvita hjältarna spelar bra, trillar boll och sätter den första bollen i kassen. Självklart döms det bort för offside. En småtrevlig stämning sprider sig ändå bland Sundsvallsanhängarna, förutom Sundfors sedvanliga snedsparkar ser giffarnas spel bra ut. Häcken kontringar är emellertid livsfarliga och deras islänning på kanten, Ari Freyr Skúlason, känns som rena rama Robinho när han kommer farande. Efter en hörna trycker Robert Mambo Mumba, bara en sån sak, in ett oförtjänt 1-0 till BK Röva. Resten av halvleken bjuder inte på så stor underhållning. Giffarna skapar en del halvfarligheter, Teddy Lucic skjuter en frispark i ribban och Tarmo Neemelo ser ut att bryta näsan i en läskig nickduell.
Efter att ha avfärdat förslaget att lämna Gifklacken för a place in the sun införskaffas kaffe och den andra halvleken kan börja. Under de år jag aktivt följt giffarna har jag aldrig sett dom så bra på en bortaplan som under andra halvleken mot Häcken idag. De fullständigt äger sönder mittfältet. Visst, de gulsvartrandiga slank igenom ibland men då visade Fredrik Sundfors sin storhet i närspelet. Sundsvall för spelet och trycker på utan att ha den där sista skärpan, Mattson, Söderberg och Hallenius (som kom in i stället för Tarmo)hade alla bra lägen utan att riktigt kunna förvalta dem. Ytterligare ett gif-mål stjäls pga "offside". När klockan tickat upp i den 84 minuten tar de tidigare halvhjärtade försöken till support från klacken fart. Och ta mig fan om inte Tobias Eriksson trycker in kvitteringen i 85:e. Resten av matchen består av ett enda långt "Giffarna är dom bästa, heja heja heja Sundsvall". Alltså vi vann matchen på läktaren, lätt. Sen inträffar några totalt osannolika ögonblick för en Gif Sundsvallsupporter. Först lyckas den nyss inbytte PEO, av alla spelare, dra en klockren bicycleta i målvaktens högra hörn, jag svär den var millimeter från att gå in. Matchens sista minuter består av massiva gifhörnor. När kvällens sista spark av Linus Hellenius går in i mål brister allt, jag minns knappt hur det gick till, ren och skär gifeufori utbryter hos de tappert sjungande Sundsvallsfansen och den högst rättvisa vändingen är fullbordad.
Matchens citat: "Hela situationen gubbar" var det Ålanders gälla stämma som hördes?
Kvällens positiva överraskning: Kalle Ljungbergs pigga inhopp och såklart the return of PEO.
2 comments:
Alltså. Ärligt Patrik. Har du alltså laddat hem dom där hemska bilderna från säsongen -05 där varje hemmamatch annonserades med en bild på en spelare och sparat dem? Sparade du dem i nån gömd mapp under "fotbollsporr" för att du tänkt att du skulle få användning av dem två år senare, eller?
Haha, nä fan det gjorde jag aldrig. Speciellt inte den uppmärksammade bilden på patronernas kvinnliga falang. En enkel sökning på "giffarna" och "PEO" resulterade i den härliga bilden. Den sammanfattade känslan efter vinsten ganska bra.
Post a Comment