Idag har jag för andra gången den här veckan gått förbi den nya Raoul Wallenbergstatyn på Haga Kyrkoplan, som i min värld heter Hagaparken. Den bakom KTB där man brukar söla i sig billiga baguetter och kaffe. Världsfrånvänd som jag är utan tv, och för tillfället även utan morgontidning, hade Koffi Ananns avtäckande av monumentet gått mig helt förbi. Eller egentligen inte, minns en notis i någon av de tre light-tidningarna jag alltid läser på vagnen på väg till jobbet men min tuktade ruralhjärna antog på ren rutin att det var i Stockholm det hände grejer. Anyway, nu har jag i alla fall bevittnat hyllningsstenen till Raouls ära två gånger och kommit fram till att jag gillar den. Mest för att den är så clean och att Haga Kyrkoplan är en så ful plats i övrigt. Nu undrar jag bara vad karln har för koppling till gbg, det behöver väl inte finnas någon iofs, och hur lång tid det kommer dröja innan något nynazistäckel kommer att vandalisera den fina kulturgärningen.
Jag och Kristina har ägnat kvällarna åt att titta på barnfilm. Fast det där stämmer ju inte längre riktigt, att tecknad film skulle vara anpassat för barn alltså. Nuförtiden känns det nästan som att filmbolagen lägger mer möda på att kidsens föräldrar ska tycka om filmen och öser på med populärkultursreferenser som någon yngre än 13 bast aldrig skulle fatta. Det görs ju inte ens tecknad film längre utan "animerad film". Av de två animerade verken Shrek the Third och Flushed Away var det lätt att peka ut vinnaren och förloraren. Shrektrean var så urvattnad att jag somnade innan slutet. Den brittiska (?) Flushed Away herregud vad jag skrattade. Mest för att det var så mycket buskis och slapstickhumor i den, animerade djur som gör sig illa är kul, och för att Jean Renos röst gjorde karaktären Le Frog så klockren. "A must see" som dom säger i en annan del av världen.
No comments:
Post a Comment