Miljöskadad pavlosk hund

Varje gång jag ser den här loggan utbrister jag: "K-RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRAUTA"
För det mesta tyst i skallen, men ibland måste jag göra det högt också.
Antar att det är första tecknet på Svanöabstinensen.

De hedersamma förlusterna

Jaha, då har man tagit del av en igen, en hedersam förlust. Skulle vilja skriva att jag hatar hedersamma förluster. En vinnare skulle antagligen inte ens använda sig av uttrycket överhuvudtaget. Men jag har aldrig varit en vinnare, inte på fotbollsplanen i alla fall. Frånö SK, Ramviks FF, Stäppvargarna, Interkultura och GIF Sundsvall låter det som några vinnarlag för dig? Nej tänkte väl det. Men jag lämnade nya Ullevi med stolthet ikväll vilket det inte fanns någon tillstymmelse till i bilfärden hem från Borås senast.

Gjorde en annan bra grej idag. Träffade K och hennes nya kille på Bazar. Gled fram och var trevliga killen, hälsade och tjötade lite. Och det kändes bara bra. Inte jobbigt alls. Där och då kände jag mig som en vinnare. Antar att man kan se ett kraschat förhållande som en hedersam förlust. Men nu är det en ny säsong så att säga. Mot nya segrar!

Weekend warrior

Ännu en jobbhelg som blev mycket mer än jobb. Gjorde min debut i division sju i lördags vilket bland annat gav upphov till en stukad tumme. Tror den är stukad i alla fall, den har svullnat upp och är dubbelt så stor som den andra. Förutom det missödet gick det bra. Löpte sönder min antagonist på vänsterkanten och fick till en del bra grejer. Synd bara att vi gjorde en Giffarna och tappade en tvåmålsledning.

Hann gå ut i lördags också i gott sällskap det var kul. Men att glömma mobilen hemma en utekväll är lite som att glömma sina shorts när man ska till gymmet. Lyckades slå i tån i vinylbacken innan jag gick och la mig igår också. Vilket resulterade i att hela sängen var nerblodad då jag vaknade imorse. Kände mig som Canizares.

Parfait, je les prends

En gång var han bäst, det är han inte längre. Men Zizou är fortfarande snyggast.

Plus minus noll

Idag höjdes min livskvalitet med ungefär tvåhundra procent tack vare min käre vän Jonny. Tyvärr lyckades idioterna på Score sänka den där kvaliten med hälften då de vägrade visa GIF Sundsvall mot Trelleborg till förmån för nån jävla superettanmatch med äckliga Örgryte. Som en skänk från ovan visade min granne barmhärtigande och släppte in tre giffers i sitt hem och sin PPV. Där fick vi se en värdelös andra halvlek där giffarna tappade två livsviktiga poäng.

Nu är livskvallen tillbaks på plus minus noll. Men tack som fan Jonny och tack som fan grannen. Score, ÖIS och giffarnas försvarspel på hörnor kan däremot dra åt helvete.

Det nya

Facebooks chatfunktion, för eller emot? Jag kan inte bestämma mig. Är ganska dålig på att chatta och gör det relativt sällan. De som har möjligheten att göra det med mig är dessutom en tämligen oansenlig skara vänner. De kan ändå döda alternativt fylla upp rätt stor del av min datortid. Men den restriktiva hållning jag haft när det gäller att lämna ut MSN eller G-chat är ju inte direkt den samma som gällt när hundratals "vänner" addats på facebook.

Verkligheten hinner ikapp

Har ni tänkt på en sak?

I Kina bor det drygt 1 miljard människor. De far säkert illa på många sätt och de har naturligtvis sina egna problem. Men det är ändå konstigt vad lite väsen de gör av sin situation.

I Sverige är vi 9 miljoner. Vi för ett oherrans liv. Tänk om det var tvärt om. Tänk om det fanns 1 miljard svenskar istället för kineser.

Skulle världen tåla 1 miljard svenskar som den för närvarande tål 1 miljard kineser?

Jag vet inte. Men om det fanns 1 miljard svenskar skulle det finnas inte mindre än

120 miljoner skåningar
3 miljoner från Västerås
46 000 kommunalt anställda kultursekreterare
190 000 000 offentligt anställda

- Fågeldansen skulle vara ett av jordens mäktigaste kulturella uttryck.
- Varje år skulle det förbrukas 17 miljoner ton falukorv (boskapshjord av
Nordnorges storlek).
- Om varje svensk helt plötsligt skulle vilja ha en extra skiva rostat bröd till frukost skulle man vara tvungen att bygga ut 6 älvar och ett
kärnkraftverk.

Skulle världen tåla 1 miljard svenskar? Jag vet inte. Men vi kan fundera en stund.


När Lasse Eriksson började uppträda med den här monologen under 80-talet var frågan retoriskt ställd. Så är det inte längre. Det går inte att öppna dn, lyssna på sr eller titta på svt utan att Kina berörs. Den kinesiska befolkningen består av närmare 1,5 miljarder personer och har börjat göra väsen av sig på fler sätt än att arrangera OS i sommar. Men vi kan fortfarande fundera en stund.

Knallemisär

Boråsresan igår var verkligen miserabel. Den började iofs väldigt lovande med trevligt sällskap och glada miner i bilen. Lite semesterfeeling och besök på lokal galleria där mjukglass och kaffe inhandlades för att avnjutas i solen var inte heller fel. Men när de uppskruvade förväntningarna inför årets första möjlighet att se Giffers live grusades så kapitalt var solskenet inte mycket värt. Giffarna var helt värdelös. Det sammanfattar allt liksom, om nu någon skulle vilja plåga sig med att läsa om hur värdelös dom var kan de stackarna göra det här.

Vet inte hur många gånger jag svor åt Fredrik Sundfors på läktaren och i bilen på vägen hem. Men när jag läser om att Fredrik kommit fram till de giffare som var på plats efter matchen, själv lämnade jag arenan fortare än kvickt, bett om ursäkt för lagets agerande och erbjudit sig att ur egen ficka betala deras utlägg blir jag nästan tårögd. Det förmildrar inte på något sätt faktumet att han inte håller längre men ändå.

Stereotyp drömkvinna för fotbollsnörd

Ett återkommande samtalsämne jag och Aggan brukar fastna vid är vilken tv-kvinna vi skulle välja som partner om livet var ett smörgåsbord och det bara var att plocka på sig. Han väljer alltid Mat-Tina. Vilket kanske skulle generera grymma middagar och uppstyrd bröllopsvals men det räcker inte riktigt för mig.

Själv är jag så löjligt fotbollsheteronormativ att jag inte kan släppa min fascination för kommentatorn Nora Strandberg. Vi skulle säkert ha det askul ihop, hon skulle sitta på massa insideskvaller från fotbollsvärlden och fixa gratisplåtar till schyssta matcher. Vi skulle battla om de bästa startelvorna, dricka öl och resa på härliga Neapelsemestrar. Goddam jag skulle säkert bli en bra plastfarsa också.

Ikväll ska jag köra en Bernard Tapie: mixtra med ekonomin för fortsatt spel i högsta ligan. Om allt går åt skogen är det bara att släcka lyset.

Lilla döden

Att jobba kväll årets första riktigt solstinna vårfredag känns onekligen som att dö en smula. Men jag är ändå pank så det kanske är lika bra. Eller så inte. Efter att ha grisat i mig en falafel på solig parkbänk med Jonny och bevittnat vårtecken som alkiskolonier och handelsbrats i parken tog det emot lite extra att styra stegen mot arbetet. Annars har jag inte fått mycket vettigt gjort idag förutom att återigen konstatera att pepsi är äckligare än coca cola. Some days är helt uppenbarligen bigger than others.

Cesium-137

Det har snackats en hel del om kärnkraft på min utbildning den senaste veckan. Vilket har varit intressant och lärorikt, jag visste till exempel inte att kalla krigets atomprovsprängningar bidragit med lika stor mängd radioaktivt nedfall som Tjernobylolyckan. Såg en dokumentär om kärnkraftens återkomst också, en ganska sevärd film om nu någon skulle ha tid över. Självklart blir det svårt att inte glida in på just Tjernobyl när det ska diskuteras kärnkraft. Det känns så lätt att skylla hela grejen på att den Sovjetiska staten var trattig och undermålig. Och det var väl i ärlighetens namn en stor del av förklaringen. Tjommarna som jobbade under olyckan hade dålig koll och brast i en rad säkerhetsföreskrifter. I sann Sovjetanda försökte de mörka olyckan också. Vilket gjorde att jag som sexårig knodd lekte i regnet fyllt av jod och cesium. Minns att det var majbrasa på Svanö då och när mamma fick höra om olyckan på tv någon dag senare blev hon helt förskräckt. Det var kusligt att se sin mamma så oroad som kid, hände inte särskilt ofta.

Vi kan ju i alla fall trösta oss med att det här aldrig skulle hända i ansvarsfulla och trygga Sverige. Men se på fan, för bara två år sen fuckade Formarks säkerhetssystem ur och två av fyra dieselaggregat som ska se till att reaktorn kyls ner fungerade inte. Det som känns skabbigt är att våra kärnreaktorer enligt folkomröstningen ska stängas om två år. Vilket de givetvis inte kommer att göra. Alla kostnader är betalda så varje minut de tickar vidare är en ren vinstaffär för staten. Att deala med kärnkraft i rent profitsyfte gör det hela ännu olustigare på något vis.

Nu vänder det

Det blev en riktigt härlig måndag igår, den bästa på länge. Givetvis spelade besöket på Score en stor roll i detta. Borde kanske inte vara så entusiastisk efter att Giffers krossat Ljungskile, ett riktigt sopgäng som inte har någonting med allsvenskan att göra om de spelar som på IP igår. Men det var annat som gjorde måndagen lyckad också. Det var skönt att känna att livet ler mot en ibland. Men självklart skulle det bringas lite smolk i glädjebägaren bara för att. Nu talar jag inte om GIF:s pinsamma hemmapubliksiffra, utan snarare ett telefonsamtal som konfirmerade att ett potentiellt nyförvärv hittat en ny klubb. Så är livet tydligen, efter sol kommer regn och bla bla bla, bara att scouta vidare antar jag.

Vindsnabb vår

Hjulen rullar snabbare nu. De senaste veckorna har rullat så fort att jag inte haft en tanke på att bromsa. Sen tornar den tredje söndagen i rad fylld av sömnbrist, bakfylla och jobb upp sig som en bergvägg. Som den där Pelle Lindbergh körde in i när jag var fem år. Vissa påstår att jag har game nu men att mitt spel är som Garrinchas, vackra dribblingar fast alltid åt samma håll. Jag kan nog inte riktigt skriva under på det där. Om fallet vore så skulle jag i alla fall lätt offra hela gamet till ett visst blåklätt hemmalag i kvällens ödesmatch på IP.

Fick ett telefonsamtal från min gamla arbetsplats idag. Om de ringt för två veckor sen hade de nog fått mig väldigt lätt. Nu blev det inte så och det kändes bra, att ha gått vidare. Vet inte om det är jag eller VHS som är mest dum i huvet. Det tog i alla fall två timmar att söka höstens kurser på deras hemsida idag. I höstas brakade hela systemet ihop. Gör om och gör rätt säger jag.

SYO

En stilla undran, vilka förkunskapskrav krävs för att utbilda sig till studievägledare? Jag tänker mig något i den här stilen: Social inkompetens, arvsanlag för alzheimers, en världsfrånvänd livssyn, efterblivenhet eller motsvarande kunskaper.

Har aldrig fått någonting vettigt ut av att träffa en studievägledare någonsin. Det känns lite tragiskt att de personer som utbildat sig för att vägleda unga, nåja, individer i deras framtida yrkesroller alltid varit de mest menlösa personer jag haft att göra med.

Dagens möte med person av ovanstående karaktär resulterade i djävulsk tveksamhet till "Masterutbildningen" samt beslut om att studiehösten kommer bestå av 15 poäng tillämpad miljörätt tillika samma antal poäng miljöpolitik.

Nu är det bara deklarationsjäkeln som ska fixas. Men det får bli nästa vecka. Det är ju fredag wööööh!

Ta å klipp dig din långhårte jävel!

Bakari Sagna borde ägna sin rehabtid åt att följa Esteban Cambiassos exempel och KLIPPA SIG!

I had too much to dream (last night)

Den här dagen började mer än lovligt rövigt. Jag har aldrig varit särskilt bra på att komma ihåg drömmar eller för den delen att analysera dom. Om de inte är rejält skruvade, och de har jag lärt mig att hålla käft om. En konstig som jag kommer ihåg var att jag satt med i någon form av tv-panel och skulle försvara Mörn för att Vapnet var sexister. Varför de var anklagade för det framgick aldrig av drömmen, eller vad jag minns av den iaf. Det enda argument jag hade var att man måste tänka på att det finns kulturella skillnader och att han kom från Jämtland. Sylvassa anarkofeminister gjorde såklart slarvsylta av det argumentet i drömmen.

Anyhow, i morse vaknade jag och hade en olustig dröm helt klart i minnet som pajade hela förmiddagen. Som att 5-3 på Söderstadion igår inte skulle var tillräckligt för att hålla humöret nere liksom. Sjaskigt av det undermedvetna att ösa på med deppdrömmar tycker jag. Det går ju inte ens att försöka försvara sig mot dom, eftersom man sover! Fick inget vettigt gjort innan jag kom iväg till föreläsningen efter lunch. När gubben som snackar hälsa började droppa olika sätt att ta livet av sig med koloxid så såg jag det nästan som ett tecken. Nu överdriver jag såklart, det var ju skitkul att han droppade självmordstaktik på en universitetsföreläsning.

För övrigt måste jag ha överdoserat mitt fotbolltittande på sistone, CL-kvart iquell och jag är inte ens särskilt peppad. Märkligt.

Håkan Hellström...

var nog den sista artist jag förälskade mig i på det där viset som bara hände när man var tonåring. När den första plattan kom var jag 20 år och upplevde min kanske allra deppigaste höst någonsin. Slavade på ett skivlager i Oslo där det slogs något slags rekord i antal regndagar. Utmärglad av vegankost och löjligt utblottad efter att ha pyntat in mina sista pengar i deposition för det skabbiga kollektivet Yabasta sökte jag mig en kväll till Platekompaniet. En av de få positiva sakerna med den staden var att skivbutikerna hade kvällsöppet. Lyssnade på Håkanskivan minst tre-fyra gånger i butikens hörlurar och drömde mig bort. Till slut var jag ensam kvar i affären, butiksägaren klappade mig på axeln och informerade att de skulle stänga. Har nog aldrig velat köpa en skiva mer än just då. Var nog i butiken varje dag i en vecka i väntan på lönen och drömde om livet och vännerna i Sverige.

Att mina rumskamrater inte förstod storheten gjorde att den skivan blev min liksom. Min stora tröst den där regniga hösten. I december det året besökte jag Jonny och Björn i Göteborg. Vi såg Håkan Hellström på Studenternas hus. Jag räknar nog fortfarande den konserten som en av de bästa jag någonsin upplevt. Han och bandet spelade typ åtta låtar och när publiken ropat efter extranummer sjukt länge körde han en vän med en bil en gång till. Det här var för övrigt samma kväll som Björn förlorade sin svendom. En magisk men tragisk kväll skulle en göteborgare kanske skriva.

När andra plattan kom bodde jag i Stockholm och pluggade journalistprylen. Spelade sönder kom igen Lena på Klubb Orup och såg mannen med leendet på Cirkus. Minns att jag störde mig som fan på den töniga gitarristen, Timo Räisinen. Det här var på den tiden jag fortfarande köpte skivor istället för att dricka öl på sportbarer tre gånger i veckan. Helst skulle det var vinyl också, vet inte om det är därför jag inte lyssnat på andra plattan sen den kom (att jag har den på vinyl) eller om den bara är dålig.

Kolikbarnplattan gick mig först helt förbi, sen vann den mest- spelade-listan på iPoden innan den dog. Ett mästerverk för att använda trött musikjournalistlingo.

Den senaste veckan har Edelweissplattan spelats flitigt och fem år i Göteborg gör att jag kan relatera mer än någonsin till texterna om Stigbergsliden och Elfsborgsbron. (Som alltså heter Älvsborgsbron om man inte har någon humor)

Önskvärd information

Mitt i tillståndet av bakisångest och dåligt samvete för föreläsningsskolk ringer telefonen. Beskedet som uteblev tidigare i veckan, dvs inte Giffers urusla premiärmatch, levererades. Min sommar kommer alltså bestå av miljörelaterad praktik på statligt verk i Härnösand och vindrickande på curlingfarsan Jörgens sommarstugeveranda.


Ibland krävs det inte mer för att ta sig ur bottenträsket.

Icke önskvärd information

Alltså jag är ganska personlig på den här bloggen. Svårt att inte vara det liksom. Men jag har ändå lite integritet, skriver inte om vem jag låg med (eller inte fick ligga med) i helgen och sånt där tjafs. Mina närmsta vänner får ju ändå reda på det där så småningom så varför basunera ut det på internet. Skit samma, nu blir det personligt. Var ute på svanen igår och kände mig gammal (det gjorde jag egentligen inte men det låter bra) kollade på kids och drack öl med Jonny. Tröttnade på spelningen efter en halv låt, inte för att det var dåligt men för att jag har damp. Hänger runt, jiddrar med mina kompisar som spelar skivor: allt är gôtt.

Då händer det. Träffar en av K:s bästa vänner och jag ska såklart var en social jävel och snacka och holabaloba. Under samtalet lyckas hon undslippa att K har en ny kille. När hon märker att det här var big news, mitt kroppsspråk är djävligt dåligt på att ljuga, blir det jobbigt och när hon försöker släta över det med att hon trodde jag visste redan blir det bara värre. Sex månaders skydd och försvar mot titeln till den där Per Gessle-låten raserades ganska snabbt. Trots att alla känslorna kom på en och samma gång höll jag fortet, dansade vidare och undvek att göra idiotgrejer. Eller det beror på om det räknas som en idiotgrej att skicka ett bittert sms till sitt ex kl 4 på natten.

Lämnade stället som en av de sista besökarna med svarta tankar i sinnet som inte dämpades förrän den lånade katten började skalla mig i sängen och krävde all uppmärksamhet. Att alla singelkvinnor över trettio i amerikanska filmer har en katt börjar plötsligt make some sense.

Första april & dn-ångest

Har inte drabbats av den de senaste månaderna, dn-ångesten, men nu sitter jag här med fem dagars olästa tidningar och tror att jag ska komma ikapp. Fet chans liksom. Okej jag har väl snabbkollat igenom sporten och nej jag missade inte att klåparna till redigerare hade blandat ihop Gefle och Giffarnas klubbemblem. Men det känns inte värdigt ändå, vill kunna upprätthålla en bild av att jag faktiskt har lite koll på läget i världen och det svenska debattklimatet. Idag ville jag till exempel ha tillräckligt med tid på morgonen för att försöka hitta årets aprilskämt. Fast de stora drakarna håller kanske inte på med sånt längre? Tycker fortfarande att det bästa aprilskämtet som existerat på idéstadiet var Nya Norrlands tanke att publicera en bild på pizzahuset i Kramfors innan tågvagnen ställdes dit med rubriken: "Pizzavagnen stulen".

Är det här årets skämt? Om inte tycker jag Dr Peppers ledning har ett stort sinne för humor iaf.