Masspykos?

Vad gör en blogg läsvärd? Det måste bero på vad man har för ambitioner med sin sida. Jag klev på bloggtåget ett par år senare än många av mina närmsta vänner mest för att jag inte ville "halka efter", diskussioner som initierats på webben kunde fortsätta i det verkliga livet och då var jag helt plötsligt utanför. En del riktigt stora händelser i min vänskapskrets gick mig fullkomligen förbi för att dessa helt förpassats till internet. Visst gjorde jag tappra försök att agera passiv bloggare. Men det var först när den egna bloggen dök upp som jag orkade engagera mig i mina vänners på riktigt.

Majoriteten av mina inlägg behandlar sånt som jag gjort/sett/hört de senaste dagarna. När jag läser mina kamraters bloggar är det också denna fakta jag får ut mest av. Ibland kan det dock kännas sjuukt förutsägbart att plottra ner ännu ett inlägg om öl på andra lång och senaste avsnittet av Life on Mars .

Måste spinna vidare på tv-nörderiet i min bloggkrets, en fascination som en god vän nyligen beskrev som en "masspsykos". På sistone har jag verkligen omvärderat min syn på serietittandet i den grad att jag känner samma tillfredställese av att ha avslutat en säsong av valfri serie som jag gör efter att ha läst ut en bra bok. Med uppenbar känsla för stil, Pölsan och Mitt förnamn är Ronny är förövrigt tre bra, korta böcker jag läste ut i helgen. Det enda de har gemensamt är just att de är korta, lättlästa och bra. Korta bra böcker och korta bra serier, det är grejern de.